Lördagen

Det blev inte som jag tänkt mig. Eller som vi tänkt oss. På morgonen kom ett sms från Per aka S44D aka Monsterpojken. Vad strulet var fick jag inte reda på, men till repet kunde han inte komma. John och jag konfererade snabbt över några ytterligare sms och beslöt oss slutligen för att inte repa. Josen ringdes och upplystes.

Sen kom John hem till mig i alla fall. Vi hade ju inte jammat på år och dagar, åtminstone inte på två och en halv månad. Det var dags helt enkelt. Några Jeff-låtar, lite Space Demetia. Så småningom började ett jam på Sonic2-låtar. Efter ett tag ryckte det i den andra sortens spelfingrar. Efter att ha klarat hela spelet (nästan (den sista bossen är förjävlig (men jag klarade den imorse))) samt ätit lite svensk pizza och tagit en öl, blev det ytterligare lite jam.

John stannade rätt länge. Det var skönt. Jag hatar inget mer än ensamma lördagkvällar då man inte har något att hitta på.

När jag vaknade imorse, av mamma som ville att jag skulle fixa läkartid idag, hade jag ont i halsen och var jätteseg. Som tur var fick vi tag på en tid, och nu har jag, äntligen!, fått tag på antibiotika, så jag någon gång kan bli frisk. 7 veckor känns som en liten för lång tid.

Nu ska jag fortsätta plugga religion. Såw lång!

bara för att det är en sån jäkla bra kombination...