Vad ska du bli när du blir stor?

Världens mest omöjliga fråga att svara på.

Inte tusan vet man det när man är 3, 7, 11, 15. Man kanske har planer, men man stöter hela tiden på nya vägar att gå, vilket kan rasera planerna.

När jag var tre ville jag jobba på bank, som pappa. Jag trodde att man fick hoppa runt bland pengar som Joakim von Anka. Jag kunde inte förstå hur pengarna fanns där, fast inte i materia. Klar besvikelse. Bankman skulle jag inte bli.

När jag var sju lockade idrotten. Jag skulle absolut bli proffs inom fotboll, tennis, bandy, ishockey, badminton eller kanske friidrott. Tyvärr har jag aldrig haft någon bollbegåvning, och klumpig och fumlig som jag var med mina långa ben, lades den ena idrotten efter den andra ner.

När jag var elva började man lära sig nya yrkesnamn. Allt som lät annorlunda ville jag bli, utan att veta vad det innebar. Arkeolog, ortoped, logoped, marinbiolog är några exempel. Inte så lockande för mig egentligen.

Med ett musikfyllt liv, var det självklart att jag skulle bli rockstjärna som femtonåring. Jag skulle tjäna miljoner om dagen och sitta hemma och glassa med en massa gitarrer och trummor. Sen insåg jag att inte många har den turen inom musikerbranchen, och musiklärare ville jag inte sluta som.

Nåväl. Det jag vill komma till är att jag idag är inställd på att bli ekonom. Inom marknadsföring. Saken är den. Det finns så mycket annat jag vill jobba med innan jag blir vuxen på riktigt.

En av dem sakerna kom jag på igår kväll. Jag vill bli personlig assistent för någon person under ett år. Anledning: jag vill hjälpa andra människor, liksom alla människor vill göra. Men jag har insett för länge sen att läkarbanan inte är något för mig. Jag är inte alls intresserad av hur kroppen fungerar eller hur kemiska reaktioner sker.

Lev väl.