Morr...

Ibland blir man sur. Så är det bara. En sak som gör mig sur är när människor bryter sina löften.

Jag blev sur för en vecka sen. Då bröt någon ett löfte den givit mig. Det kunde dessutom inte vara mer otajmat.

Det var sagt att jag skulle jobba på swedbank i sommar. Jag var lovad en plats. Jag hade till och med dubbelkollat, för att slippa söka fler alternativ. Det var klart redan i slutet på februari.

Den 16:e april (Mindre än 2 mån kvar innan jag skulle börja) får jag beskedet. Tyvärr, men företaget behöver färre vikarier än vad vi först räknade med.

Vad svarar man på det? (H=Henrik, F=Företaget)

H: Eh, jaha. Det var ju tråkigt. (Översatt: Va, faaan. Men ni sa ju...)

F: Ja och vi hade ju lovat dig en plats så nu vet jag inte riktigt vad vi ska göra. Du får börja leta efter andra jobb. Hoppas inte det är försent.

H: Ja, men det är lugnt. Det ordnar sig säkert (Översatt: Jo, jag vet mycket väl att jag var garanterad jobb. Vad fan gör jag nu? Inte en jävel kommer kunna anställa mig till sommaren. FAN!)

F: Jag hoppas att du inte tar det allt för tungt. Jag ska försöka ordna något annat om det kommer upp något nytt.

H: Neej, det känns lite tråkigt bara. Men det är väl sånt som händer. (Översatt: Egentligen vill jag bara skrika, svära eller förstöra någonting. Erbjud mig ett nytt jobb, NU, på momangen.)

Jag ska tillägga att hon som ringde mig inte har något med jobbnekandet att göra. Och jag kan inte klandra henne för någonting. Men jag behöver avreagera mig på något. Jag vet bara inte vad. Hon var ändå väldigt hjälpsam och verkade inte ha räknat med detta heller.

BLÄÄÄÄÄ!!!