Och jag som trodde den här veckan skulle innebära vila...

HA!

Tänk vad man kan bli låg ibland, bara av några få ord. Hela min vecka började bra. Winnerbäck var helt sagolikt bra. Konserten fick 5 kajor av UNT också. Bäst var min älskling har ett hjärta av snö och du hade tid.

Tisdagen var det skrivning i 5 timmar. Nationella Svenska B, med luddiga ämnen. Typ skriv om olika vandringssägen och resonera kring dem i en essä. Hur fan ska man göra det? Hur som helst gick det bra.

Onsdagen var jobbigare än vad jag trott att den skulle vara. Jag skrev i princip klart mitt reportage om Radovan. Sen stack jag till skolan, spelade trummor, mattelektion, cykla till stan, saxlektion, cykla till skolan, projekthandledning (som inte gav någonting), cykla hem, packa, cykla till stan, hoppa på en buss.

Till slut var jag framme i Birkastan på Tomtebogatan. Elsa var söt som vanligt. Coco och Sören hade gjort superb mat. Jag sov gott den natten. Förmodligen för att jag var helt slut av de aktiviteter jag haft.

Torsdag morgon fick jag avbryta sömnen klockan 6 för att hinna med pendeln till Näsby Allé. Mönstringen var både bättre och roligare än vad jag väntat mig. Det gick bra för mig också. Det var inte värt att vara sur över att behöva mönstra. Eller jo, för de kunde ha lagt det mycket tidigare än 07:30. Hur som helst. Runt 12:00 fick jag avbryta mönstringen. Jag vet inte exakt varför. Det var någonting med hjärtat som inte stämde. Så nästa vecka får jag besöka akademiska här i Uppsala.

Pga det beskedet har jag känt mig jäkligt låg många timmar idag. Men också väldigt glad vissa stunder. Det är så frustrerande att inte veta ifall man ens behöver oroa sig.

Nu är jag helt slut efter veckan. Den innebar inte vila.

Jag hade behövt det...