Ibland växer vi som människor

Igår var bland de bästa dagarna på länge. Framför allt för att jag var så jäkla glad. Biologin gick bra och labrapporten är inlämnad. Likaså loggboken till projektarbetet. Fick till och med väldigt positiv respons på den av Matti samma dag. Kändes skönt.

På samhällskunskapen räckte det med att jag sa Polen - Warsawa för att vår lärare skulle bli nöjd. Det kändes bra.

På svenskan blev jag väldigt berörd. Det var jag nog inte ensam om heller. Vår lärare verkade gråtfärdig och flera i klassen satt antingen tystlåtna och funderade, medan andra öste på med beröm.

Det var alltså redovisningar inför Nationella proven i Svenska B. Igår höll Anna, Simon, Olle och Helena föredrag för hela klassen om någonting de knutit till dröm kontra verklighet.

Alla fyra gjorde helt fantastiska redovisningar.

Anna pratade med ett otroligt engagemang om hur man inte ska döma människor och hur vi ska lära oss se fler sidor av människor samtidigt.

Simon om hur viktigt det är att tro på sina visioner. Så seriös har jag inte sett honom på länge.

Olle pratade om att man ska ta vara på sina drömmar för att de kan hjälpa en i livet. Väldigt övertygande när han berättade om egna exempel.

Bäst var nog Helena trots att föredraget var lite kort. Jag tror aldrig jag har sett henne som igår. Om någon har växt som människa och börjat ta för sig så är det hon. Grymt kul att se.

Sen på eftermiddagen gick jag, Sofia och Alex ner på stan och lunch/fikade med Erixon. Sen drog vi hem till mig och började spåna på låtar till Sofias pappas fest.

På kvällen kom Josefin, Jazz, Grim och Guné hit. Vi kollade på en halvläskig men grymt bra skräckfilm. Eftersom den bara var drygt en timma lång blev det också några avsnitt av Sunes Jul. Eftersom Anders Jacbsson och Sören Olsson är sådana glädjespridare får de en bild här i min blogg.