It takes a fool to remain insane...

Igår jobbade jag igen. I stora salen stod klassisk musik på schemat. Närmare bestämt tre pianister, en kammarorkester, en kammarkör samt en dirigent. Allt detta för att inviga husets ena Steinway-flygel som vi fått av MHV. Inledningsvis hörde vi Per Tengstrand spela en av Mozarts mest välkäna pianokonserter Elvira Madigan. Därefter Pers fru Shan-Shan Sun, som nästan felfritt genomförde musik av Frans Liszt. Nästan...

Sen var det paus i en halvtimme, då jag passade på att prata med en kändis om konserthuset i tio minuter.

Efter pausen fick den klassiska musiken en helt ny prägel. Esbjörn Svensson framförde tillsammans med Per Tengstrand en pianoduell, klassisk vs. jazz, med tema Chopin. Minutvalsen återföddes som mästerverk.

Sen le Grande Finale, Linnéaus Rex. Stycket komponerat av samma kändis som jag pratade med igår kväll, Ola Salo. Ola växte igår kväll i mina ögon ytterligare, då han bevisade att han är en konstnär, inte bara inom rock/pop-kulturen, utan även i den svensk-romantiska eran.

Man börjar inse vilka förmåner man kan få inom detta yrke.

Jag blir nog kvar på huset ett bra tag...