Ett rent nöje

Att vara lokalvårdare är ett stressigt yrke. Arbetsdagarna börjar redan vid halv sex på morgonen och slutar först vid klockan två på eftermiddagen. Trots det tycker Annette Vretman och Monica Johansson mycket om sitt jobb.

Lokalvårdare anser ofta som mindre värda, och många gör vad som helst för att slippa den karriären. Monica Johansson och Annette Vretman ser annorlunda på saken.
– Vi är stolta över vårt yrke. För oss är det ingen sista utväg. Innan vi började städa på Lundellska skolan i Uppsala har vi haft andra yrken.
Annette har tidigare varit förskolepedagog, men lessnade på skrik och ansvar över stora grupper. Monica har varit telefonist på Uppsala universitet. På Lundellska skolan trivs de däremot väldigt bra.
– Både lärare och elever bemöter oss med respekt och vänlighet. Det gör att man känner sig behövd, säger Annette Vretman.
– Det är det som fått oss att jobba kvar på den här skolan, fyller Monica Johansson i. Jag har jobbat här sedan 1986 och tänker inte sluta än på några år.

Trots att Annette och Monica mest talar gott om sitt jobb, finns det självklart nackdelar.
– Storstädningen varje sommar är ingenting jag ser fram emot, säger Monica. Jag har astma, och de starka saneringsmedlen vi använder förvärrar den.
– Själv har jag fått problem med axlarna flera gånger, säger Annette. Svabbningen vi gör varje morgon innebär en väldigt enformig rörelse. Det är nästan omöjligt att undvika stelhet eller andra skador.

Monica Johansson planerar som sagt att vara kvar på skolan flera år till, medan Annette Vretman börjar räkna ner till sin uppsägning.
– Jag tycker om att jobba här på skolan men om två år går jag i pension och jag tänker inte fortsätta som lokalvårdare, säger Annette bestämt. Jag orkar mindre för varje dag så jag behöver en paus.
– Jag kan känna så ibland också, säger Monica, men jag har fler år kvar innan det är dags för mig att gå i pension.

Annette och Monica har samma planer för framtiden. Båda två vill umgås mycket med sina barn och barnbarn, men också resa runt i världen på olika charterresor.
– Jag tycker att vi är värda det efter att ha jobbat så hårt som vi har, säger Monica. – Jag kan inget annat än att hålla med säger Annette och ler.