Onsdag (2)

Hallå. Idag har jag haft sovmorgon. Sen en kort meningslös lektion. Nu sitter jag här vid datorn och tycker det är hög tid att blogga. Dock kommer jag inte på någonting roligt att skriva om. Det får bli ett tråkigt inlägg istället.

Snart har jag saxofonlektion som jag inte vill gå på. Jag har ont i huvudet och har övat dåligt på min läxa så det känns just nu rätt meningslöst att cykla ner till musikskolan. Funderar på att skippa den och sticka ner till farmor och farfar istället. Där får man alltid gott fika och kaffe, något som jag anser gör en lycklig.

Ett annat lyckomoment hoppas jag kommer på lördag. Jag ska eventuellt få träffa Krumelur då för första gången. Krumelur är mitt kusinbarn som föddes för exakt en vecka sedan. Hon har ännu inte fått något namn, därav smeknamnet. Krummis bor nu i en lägenhet i Stockholm. Närmare bestämt Kungsholmen med min kusin Coco (Charlotte) och hennes man Sören.
Fördelen med deras belägring är att det innebär en shoppingtur i hufvudstaden. Ytterst behagligt.

Nu har jag hoppat av Apple Blight. Jag kände att jag inte hade tid till att repa med dem så denna lösning var den bästa. Ingenting jag ville göra dock men så blev det. Nu har jag i varje fall mer tid till allt annat jag sysslar med. Men jag tror inte jag skulle märka någon större skillnad eftersom jag aldrig kunde repa med grabbarna.

På söndag ska jag spela elgitarr offentligt för första gången på 3 år. Jag måste erkänna att jag känner mig lite osäker på strängpickandet men det ska väl gå bra. Det brukar det alltid göra. För er som vill kika står vi mitt i Gränby centrum och lirar kl 12, 13 & 14. Vi får se hur kvaliteten är på framträdandet. Jag är tveksam.

Dagens låt: This is who I am - Salem Al Fakir

Dagens komplimang kommer lite sent egentligen men den får min farsa för prestationen han gjorde i söndags. Underlaget under Vasaloppet var katastrof så ingen hade fäste. Dessutom fanns det inga spår att köra i. Allt var igensnöat. De som klarade sig under dessa förutsättningar var de som vallade på morgonen efter vädret (Prognoserna stämde inte) och de som bara stakade på armkraft i 9 mil. Min pappa var en av de sistnämnda. Jag är sjukt stolt!