Uppsala Winter Swing 2007

Vilken dag! Jag har fortfarande kvar smilet på läpparna. Gårdagen bestod inte av något annat än sann spelglädje, skratt, dans och gemenskap. Jag har så mycket att berätta att jag vet inte vart jag borde starta, men vi tar kronologisk ordning som man brukar så blir allting säkert bra.

8:30. Denna tid gick jag upp med stora förväntningar. Frukost käkades, kläder sattes på (jag var bara tvungen att skriva det i fetstil... Tillbaka till texten) och så for en 17 åring iväg på sin pappas skinande blanka cykel mot Ekeby bruk och Friskis&Svettis. Detta är dock inte väsentligt eftersom det inte har det minsta med Winter Swing att göra. Vi spolar fram tiden lite.

12.00. Samling på Folkets Hus. Skrapan Big Band började göra sig i ordning för att soundchecka i Vinterträdgården. Dock var det något missförstånd så vi fick inte trummorna uppriggade förrän en timme senare, samtidigt som insläppet börjat.

14.00. Skrapan Big Band och Ulf Johansson Werre entrar scenen och bjuder den fullsatta salen på glädje och svängig soul/funk/rock men även några klassiska swinginslag.

15.00 - 00.00. Under dessa nio timmar gick några lumsare runt och tittade på det mesta som kvällen hade att erbjuda.

Good Morning Blues med Claes Jansson och massa andra gubbar. Alla dessa herrar förutom gitarristen borde legat på dödsbädden eller i sin grav vid det här laget men ändå så står/sitter de där och lirar så sjukt bra att man tappar hakan. Sjukt svängigt och kul med "Ray Charles - I got a woman".

Uppsala Storband bjöd på Coltrane-anda och grymma solon. I detta storband spelar min saxofonlärare Olle Thunström.

Nere bland Harry's barstolar (som inte var så många) spelade band som Swing Mon Amour, göteborgare som verkligen hittat den franska pubjazzen. Jag citerar killarna från efter spelningen. "Det enda negativa med rökförbudet på krogarna är att man inte kan få det där stora rökmolnet runtomkring sig som det var på Paris pubar. Då hade känslan varit ultimat."

Middag åts uppe i logen. Pyttipanna som huvudrätt och vi Lumsare fick även marängtårta till efterrätt. Detta berodde på att ingen mindre än Monica Moncan Kaija fyllde 17 år denna dag. För att visa vår tacksamhet bjöd vi på en trestämmig "Ja må hon leva".

The Sliding Hammers bjöd på stämningsfull trombonmusik. Systrarna Hammar var grymt skickliga musiker och det svängde väl när de spelade "Work Song". Denna låten associerar jag för övrigt till Martin Gunde Gune, som under hela högstadiet spelade detta klassiska tema så fort han höll i en sax. Mycket nöje.

När det bara var några ljuva timmar kvar på denna afton började dansmusiken i Vinterträdgården. Solskensorkestern inledde aftonen med 20-tals jazz och Eva Forsgren hade verkligen lyckats fånga 20-tals stilen på sina stämband. Hoppas bara hon kan sjunga normalt också för jag hatar sådan sång. Några övriga "kändisar" som var med och spelade var Arne Lingestrand trp. som är min matte/fysiklärare och mentor, Johan "pappa Grim" Grim sax. och Patrik "pappa Solberger" Solberger trb. Minnesvärt och hurtigt.

Big Swing face orkade vi inte med att se. Istället drev vi runt och tittade på bland annat Trio X.

Sen... Kvällens höjdpunkt! Phontrattarne. Jag skojar verkligen inte när jag säger att det är det bästa jag sett på länge. Svängigt, glädjefyllt, spexat, underbara koreografier, duktiga sångare, svängig trummis (Martins brorsa), skön pianist som hade ett underbart piano/scat solo. Allt stämde och stämningen var på topp. Klassiska teman hördes som "It don't mean a thing (if you ain't got the swing)", "Can't buy me love" och "Just a gigolo". Gustav Jörtsö, min nya idol hade med sig någon danskompis som visade upp foxtrot, bugg och lindiehop av hög klass. Hela salen fylldes av glädje och häpnad när unge herr Jörtsö flyttade fötterna. Denne unge herre bidrog även med någonting inte lika fullt så graciöst. Han bjöd upp Monica Moncan Kaija. Aldrig har jag skrattat så mycket. Moncan hängde på Gustav och såg helt drogad ut. Hon var så baktung och osmidig att hon inte förmådde sig att flytta benen utan de släpades efter dit Gustav förde henne. Detta fick resten av lokalen att dra på läppen.

En minnesvärd afton mina damer och herrar. Sanna mina ord. Uppsala är verkligen en musikstad!

Dagens visa: Ain't no mountain high enough - Marvin Gaye